Förlåt om jag sagt något

01.10.2016 kl. 15:00

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om kritik och invändningar jag är trött på att få. Jag är egentligen extremt tacksam över alla dessa jobbiga kommentarer av en orsak: de har öppnat mina ögon.

Jag hamnade in i en bitter livsperiod för ett tag sedan då jag började se allting för kritiskt. Jag är glad att jag fått upp ögonen för feminism, miljö, hur man skall uttrycka sig så att alla olika människor kan känna sig inkluderade och mycket mer. Det är otroligt viktigt att lära sig se kritiskt på saker och ting.

Hur som helst ledde det här till att jag kände att jag var tillåten att kommentera t.ex. på stora bloggares inlägg att något irriterade mig. Jag har läst Lisa Olssons blogg en evighet nu och när hon blev riktigt stor började allt hon skrev bara bli så förbannat perfekt. Till och med hennes armhår var perfekta, typ. Det kändes som att hon promotade en extremt ohälsosam attityd mot livet: att man måste vara perfekt och felfri och att allt man gör måste se vackert ut. Jag kunde inte alls uppnå det.

Jag blev arg. Jag fick sämre självkänsla. Och jag kunde kommentera "jag vill se mer ärlighet och icke perfekta bilder i din blogg" och jag trodde att det var jag som hade mest rätt och att jag var den som var den snälla, eftersom Lisa ju promotade något nästan ouppnåerligt.

Men så började kritik ramla in under mina egna blogginlägg. Kritik som sårade, som var elak och som gjorde mig till åtlöje.

Kritik som gjorde mig arg.

Då insåg jag att jag ju själv var en av dessa kritiker. Jag var den som tyckte det var okej att ifrågasätta varenda liten detalj hos någon. Och jag skäms så himla mycket över detta. Jag mår dåligt av att tänka på att någon kanske fått en kommentar av mig som känts dålig, som kanske förstört hens dag. För så många kommentarer jag fått har fått mig att gråta och tappa aptiten, utan att överdriva.

När jag insåg detta insåg jag även något annat. Vi är otroligt fördomsfulla människor. Vi har så lätt att säga något om en person på andra sidan skärmen därför att vi fått en viss uppfattning av hurdan hen är, och vi kanske har läst ett inlägg med en röst i huvudet som haft en negativ ton, även om skribenten inte alls tänkt så.

Det är så lätt att missförstå det man läser på bloggen. Det är lätt att tro att Lisa Olsson tycker att man måste vara perfekt och att hon anser det om sina läsare också, men då har man fel. Jag hade fel. Lisa är inte perfekt och det är inte heller det hon vill att vi skall tro. Hon vill bara inspirera oss och har sitt eget sätt att göra det. Och skall jag vara helt ärlig, så skulle jag knappast bli inspirerad av henne om inte hennes bilder hade så hög kvalitet som de har idag.

Jag kommer aldrig att kommentera något negativt mot en skribent igen. Eller visst, om skribenten är rasist och stolt över det, men.. Antar att jag inte läser den typens bloggar! Jag har lärt mig att alla människor som skriver en blogg är en verklig människa samtidigt. Det glöms lätt bort. Ibland tror man kanske inte det. Man inbillar sig att personen är en övermänniska som kan ta all skit i världen. Fel. Ingen är sådan.

Det här inlägget fick egentligen sin inspiration av Jonna Jintons (extremt långa men vackra) inlägg om den kritik hon fått. Hon får det att kännas riktigt illa i hjärtat att människor kritiserat henne som de gjort. Jag tycker absolut att ni skall läsa det och det kan ni göra genom att trycka här. Jonna är fantastisk och jag blir så arg att folk kommenterat henne.

Med det sagt vill jag avsluta med att be om ursäkt.

Förlåt ifall jag någon gång sårat just Dig.

Jag kommer aldrig att göra det pånytt och jag kommer aldrig mer att säga om något inte känns OK. Och jag är inte under någon toffla här, jag vill bara inte att någon skall känna sig så som jag gör då jag skrivit något och får arga kommentarer. För jag är människa, Du är människa. Och ingen bloggare skriver för att jävlas.

Kommentarer (3)
Fint inlägg!
Matilda01.10.16 kl. 18:01
Tack<3!
02.10.16 14:16
Välskrivet och så viktigt inlägg!
tidstjuven01.10.16 kl. 19:58
Tack snälla<3
02.10.16 14:17
Men åh, Julia, vilket fint inlägg!
sandra02.10.16 kl. 11:55
Taack<3
02.10.16 14:17





Julia Degerth
Grön i Åbo

Jag är en finlandssvensk 23-årig blivande samhällspedagog med planer att ca rädda världen. På bloggen kan du bl.a. läsa om mitt liv utan avfall och olika ekotips, men också tankar om livet och sådär. 

Kontakt: groniabo@gmail.com

 

Alla bilder är mina om inte annat nämns.

Jag håller också Zero Waste-föreläsningar på begäran.

 

A blog about the Zero Waste lifestyle, written by a 23 year old Swedish speaking Finn living in Turku/Åbo, Finland. The blog's name is Grön i Åbo, which means "Green in Turku".

The most popular categories, click on them:

 

Follow me on Instagram!

Like me on Facebook!

Kategorier

Senaste kommentarer