En livsthrowback

25.12.2016 kl. 12:00

Julia i högstadiet

Osäker, trodde att vindtäta byxor var mode, konstig och borttappad. Finns det någon tid jag inte vill tänka på.. så är det 2006-2009. Jag gick stolt i mina riktigt fula kläder och trodde att jag var cool. Men det var jag ju inte. Jag var bara ganska tragisk.

Julia i gymnasiet

Trodde att jag hade nått allt. Jag trodde att jag var populär, jag trodde att jag var snygg, jag trodde att jag var mogen. Hehe! Tänk så fel det kan bli. Jag var väldigt väldigt påverkad av grupptrycket. Jag färgade platinoblont hår för att jag trodde att jag måste det för att kunna vara accepterad, jag skrattade åt människor och jag hade egentligen världens sämsta självkänsla. Gymnasietiden är ändå en av de viktigaste tiderna för mig eftersom den formade mig rejält. De tre åren var som en käftsmäll och också tiden då jag träffade min pojkvän. Mycket bra men också mycket mycket dåligt och många gråtiga nätter.

Julia på ÅA

Om ni inte visste det så sprang jag två år på ÅA innan det blev Novia. Jag studerade franska för att jag älskar språket. Studierna var ändå inget för mig, det var skitsvårt och krävande och man hann knappt tänka annat än skola. Översättningsuppgifterna för språkstuderanden är mycket värre än man skulle tro! Jag hade väldigt roligt det första året och min kusin var på min klass och min andra kusin bodde tillfälligt i Åbo och livet kändes bra, trots studierna. Jag mådde bra. Jag tränade, jag kände mig omtyckt och jag var nog kanske på min topp.

Julia under mellanåret

ÅA var inget för mig så jag hoppade av. Jag hade världens drömmar om att börja studera film på Arcada och trots att jag skulle ha kommit in ville jag ha ett mellanår. Nåja, jag kom inte in. Och mitt mellanår blev inte alls som jag tänkte mig. Alla pratar om att man skall hitta sig under sina mellanår men nej, jag tappade bort mig. Jag hade genomgått en tung grej strax innan och mådde så dåligt. Liksom  dåligt. Jag grät, jag klagade, jag grät. Min pojkvän blev mitt största stöd för att orka genom dagarna.

Julia på Novia

Efter många fundersamma borttappade stunder bestämde jag mig för att söka in till samhällspedagoglinjen på Novia och ge det en chans. Det var hösten 2015 jag började där och jag tyckte genast om min klass. Men studierna i sig kändes jobbiga. Fattade inget av vad vi höll på med och såg inte syftet i allting. Jag tyckte att studierna var så onödiga, de gav mig inget annat än ångest och jag ansåg att jag inte lärde mig något nytt. Jag lände mig onödig och mådde dåligt. Jag flyttade ihop med min pojkvän efter många år och vi fick en fin lägenhet mitt i centrum. Här har vi bott sedan dess och nu trivs jag med studierna mycket mer. Men det är något som känns otryggt. Jag känner mig liksom inte hemma någonstans.

Om jag ser tillbaka på de här åren skulle jag säga att ett av de bästa åren nog utan tvekan var slutet av 2012. Jag tog hand om min kropp, jag lyckades balansera livet och jag var bra. Jag kände mig bra. Måste ta mig dit igen.





Julia Degerth
Grön i Åbo

Jag är en finlandssvensk 23-årig blivande samhällspedagog med planer att ca rädda världen. På bloggen kan du bl.a. läsa om mitt liv utan avfall och olika ekotips, men också tankar om livet och sådär. 

Kontakt: groniabo@gmail.com

 

Alla bilder är mina om inte annat nämns.

Jag håller också Zero Waste-föreläsningar på begäran.

 

A blog about the Zero Waste lifestyle, written by a 23 year old Swedish speaking Finn living in Turku/Åbo, Finland. The blog's name is Grön i Åbo, which means "Green in Turku".

The most popular categories, click on them:

 

Follow me on Instagram!

Like me on Facebook!

Kategorier

Senaste kommentarer