Vem får egentligen tala i ett gäng?

15.03.2017 kl. 07:00

Jag tror ni alla förstår vad jag menar. Det finns oskrivna regler om vem som får säga vad och skämta om vad i alla sortens människogrupper (kompisgäng, arbetsplatser, idrottslag m.m.) och går någon emot reglerna blir allting konstigt. Alltså jag vet inte ens hur många gånger jag varit den där personen som egentligen inte borde få tala och när jag väl gör det blir det bara konstigt pinsamt.

Om vi har Anna och Emelie som båda är i samma gäng. Anna är cool - nästan en ledare - och Emilie har kanske en "nörd"-status (missförstå mig rätt, jag är själv också nörd och försöker inte klanka på någon). Om Anna skämtar om sak X skrattar alla högt och tycker att hon är så rolig, men om det däremot skulle ha varit Emelie som skämtade om X, då skulle det bara ha blivit tyst och konstigt. För Emelie har inte "tillåtelse" att prata. Oh, gud, börjar nästan gråta för att jag känner igen mig själv i det jag skriver, haha. Med släktingar, kompisar, hobby-bekantskaper och kompisars kompisar, har jag så många gånger varit Emelie. Hon som är coolast om hon bara är tyst. Hon som inte är lika uppskattad. Hon som anses vara ganska pinsam och hon som man kan bli arg på för sådant som man inte blir arg på andra för.

Är det inte fruktanvsärt orättvist att det är såhär i världen? Jag känner ofta igen varje Emelie i en bekantskapskrets. Man vet snabbt vem som får och vem som inte får tala. Vem som är cool och vem som inte är det. Men det är konstigt, för i vissa sammanhang anses jag vara en så bra typ och alla är intresserade av att umgås med mig, medan jag i andra sammanhang är en total nolla. Så konstigt. Och fel.

Jag vet inte ens vad jag vill säga med det här, men visst är det så att det här existerar? Är någon av er Emelie, Anna eller någon där mittemellan? Skulle vara intressant att veta vilka erfarenheter ni har och om ni kunde komma med en teori om varför denna typens orättvisa hierarki ens existerar?

Kommentarer (2)
Känner igen det där fenomenet alltför bra, tyvärr. I vissa sammanhang är jag mera som Emelie, i andra mera som Anna. Tror det beror på hurudana människor man umgås med.
Det finns säkert psykologiska förklaringar till varför sådana hierarkier ens existerar (har själv dock ingen aning om vad det skulle kunna vara). Tror det kanske har att göra med att vissa människor känner på något vis ett behov av att ha makt och dominera.
Elin15.03.17 kl. 10:42
Ja usch! Konstigt fenomen. Jag tror dock att många inte ens märker det själv att det sker, och att man inte egentligen ens är elak men att det bara blir så... vilket är ganska alarmerande om man inte förstår att det händer :/
15.03.17 11:56
Jag brukar ibland tänka mig (litet önskedrömmande) att om man inte talar så mycket så lyssnar folk sedan när man säger något. Vilket då gör att om man drar "juttu x" som person Y vanligtvis drar (den som talar hela tiden och där det inte är så stor skillnad vad denne egentligen säger) så lyssnar de mer på "juttu x" även om man egentligen menade att bara just dra det som en grej...

Fast så här är det ju förmodligen inte...
Jaane15.03.17 kl. 17:32
Ibland funkar det!! Men å andra sidan kanske man då ändå är accepterad av gänget i övrigt, fat man är tyst. Sällan jag träffat någon som människor tittar lite snett på som skulle bli lyssnad till om hen säger något smart :/ så hemskt
17.03.17 15:11





Julia Degerth
Grön i Åbo

Jag är en finlandssvensk 23-årig blivande samhällspedagog med planer att ca rädda världen. På bloggen kan du bl.a. läsa om mitt liv utan avfall och olika ekotips, men också tankar om livet och sådär. 

Kontakt: groniabo@gmail.com

 

Alla bilder är mina om inte annat nämns.

Jag håller också Zero Waste-föreläsningar på begäran.

 

A blog about the Zero Waste lifestyle, written by a 23 year old Swedish speaking Finn living in Turku/Åbo, Finland. The blog's name is Grön i Åbo, which means "Green in Turku".

The most popular categories, click on them:

 

Follow me on Instagram!

Like me on Facebook!