Om plast, tyg, metall, glas och komposterbart

18.03.2017 kl. 10:00

På torsdag var jag i en radiointervju och det skrevs också en artikel om mig och min livsstil. Klicka här för att komma dit. Någon  kommenterade att plast ofta kräver mindre resurser än t.ex. tygpåsar eller dylikt, så jag tänkte att vi skulle kolla på det där lite, eftersom jag tycker att det är viktigt att snacka detta lilla problem.



Tygpåsar av t.ex. ekologiskt bomull är inte 100 % perfekta ur en miljösynvinkel (vi måste ändå komma ihåg att det egentligen inte finns någonting som människan tillverkar som är helt felfritt). Det som kanske är det största problemet med just bomull är att det kräver så mycket vatten för att tillverka, enligt den här källan krävs 29000 liter vatten för tillverkningen av ett kilo bomull. Bomull odlas dessutom inte i Finland och måste därför transporteras långa vägar hit (= utsläpp). Är bomullen eko har den inte besprutats med gifter men om det bara är helt vanlig bomull så har den det. Ingen oskyldig produkt alltså! Men vad kan man då göra? Jag tänker ju inte tipsa er om att använda plastkassar istället, det vet ni. Så lösningen kunde vara att antingen köpa begagnade tygpåsar, sy egna av t.ex. gamla lakan eller dynvar eller köpa bomullspåsar av återvunnen bomull.


En safety razor, metallrakhyvel, går att använda i flera generationer. Jag har inga exakta summor för hur mycket energi det kräver att tillverka en plastrakhyvel och en metallrakhyvel, men jag är ganska säker på att en i metall kräver mycket mindre resurser i längden än en i plast. De kan hålla i tiotals, kanske hundra (???) år, medan en i plast ganska snabbt kan bli dålig inte hålla ihop längre (jag tänker på en i plast med utbytbart bett).


En menskopp kostar lite under 30 € och håller i ca 10 år. Man behöver alltså kanske fyra stycken under sin livsstid. En binda eller tampong håller definitvt inte i tio år utan bara i någon timme. Enligt någon källa jag läst för länge sedan, använder man 10 000 stycken bindor eller tamponger under sin livsstid. Helt sjukt mycket. Bindor och tamponger innehåller faktiskt plast (och så är de ju också förpackade i det) och enligt den här källan finns det glyfosat åtminstone i tamponger, ett ämne som bl.a. används i bekämpningsmedel. Genom att byta till kopp av kroppssäkert silikon behöver du inte vara rädd för plastet och glyfosatet.


Som tandborste använder jag en i bambu för att jag vill kunna kompostera den. Det skulle vara ganska fantastiskt om det fanns tandborstskaft i metall och med en utbytbar borstdel/ända i bambu, så skulle bara en del måste slängas bort (komposteras) efter användning. Businessidé någon ;)? Hur som helst, jag använder märket Humble Brush (inget samarbete, bara en rekommendation), och på deras sida skriver de att bambu växer snabbare än alla andra gräs och att det inte behövs något som helst bekämpningsmedel vid odlingen (källa). Det som man ändå kunde ha som motargument är att bambun inte tillverkas nära Finland. Det är ju sant. Det gör den inte! Jag ser ändå att bambun är ett bättre alternativ än näraproducerat plast, bl.a. för att den här källan menar att det slängs kring en miljon plasttandborstar per år enbart i USA. Om det inte redan är alarmerande så vet jag inte vad. Därför väljer jag bambu och ser det som ett bättre alternativ. 


Metall- och glasburkar försöker jag undvika så mycket jag bara kan eftersom de är onödiga resurskrävare (men om jag oberoende köper en glasburk sparar jag den gärna för att förvara olika torrvaror i). Jag satsar hellre på kartongförpackningar, men alltid är det inte möjligt. Jag har varit väldigt sjuk det här veckan och varit tvungen att dricka te i samma mängd som en ko dricker vatten om dagen. Då brukar jag doppa i en rejäl tesked ekologisk honung ur en glasburk för att vårda min hals, men jag önskar att jag kunde hitta honungen i lösvikt! Det mesta man hittar i metall- och glasburkar är dessutom relativt ohälsosamma produkter (konserver, färdiga såser m.m.) och då väljer jag hellre att köpa ingredienser i lösvikt och tillverka själv. Guacamole på burk är f*n ingenting jämfört med hemgjord lösviktsguaccis ;).


Stekspadar, slevar och andra köksredskap i metall eller trä kan man köpa som begagnade. Det är inte så skrämmande som det kanske låter! I viss mån kräver plastredskap mindre resurser för att tillverkas än redskap i naturliga material, men i längden tror jag ändå att man besparar naturen eftersom plastredskap ofta går sönder relativt snabbt. Att använda plastlådor och -köksredskap kan dessutom frigöra toxiner då det kommer i kontakt med varm mat, så försiktig där! Hormonstörande ämnen är ett allvarligt problem.


PST: en lite grej. Jag tycker inte att plast är helt brutalt och förfärligt, ibland är det oundvikligt. Jag skulle aldrig vilja få en använd (om än rengjord) glasspruta hos läkaren, t.ex. Jag skulle inte heller kunna välja en plastfri dator eller telefon. Jag förstår det! Men det är allt det onödiga vardagsplastet jag syftar på då jag säger att jag försöker leva plastfritt. Amen.

Kommentarer (2)
Nu vet jag int hur det ser ut i Åbotrakten på honungsfronten, men det skulle ju kanske gå att hitta någon biodlade i närheten som skulle kunna sälja honung i lösvikt? Bin är ju dessutom så utrotningshotade (och utan bin och humlor då klarar vi oss inte länge) så det skulle ju vara bra att stöda bina ;)
Hanna18.03.17 kl. 19:11
Vilket bra tips! Måste kontakta någon ekobiodlare här i närheten :) Jaa, eller hur! Viktigt att det kommer fler bin!
18.03.17 20:00
Håller med föregående kommentar! Mina föräldrar (som bor uppe i Österbotten) köper honung i lösvikt direkt av en odlare, och utöver de positiva miljöaspekterna är honungen dessutom otrooooligt god! :)
ett ritstift i din rumpa19.03.17 kl. 10:43
Oj så bra!! Jag fick faktiskt smaka på hemgjord honung just och det var så gott :D
26.03.17 19:56





Julia Degerth
Grön i Åbo

Jag är en finlandssvensk 23-årig blivande samhällspedagog med planer att ca rädda världen. På bloggen kan du bl.a. läsa om mitt liv utan avfall och olika ekotips, men också tankar om livet och sådär. 

Kontakt: groniabo@gmail.com

 

Alla bilder är mina om inte annat nämns.

Jag håller också Zero Waste-föreläsningar på begäran.

 

A blog about the Zero Waste lifestyle, written by a 23 year old Swedish speaking Finn living in Turku/Åbo, Finland. The blog's name is Grön i Åbo, which means "Green in Turku".

The most popular categories, click on them:

 

Follow me on Instagram!

Like me on Facebook!